Årets första vårdag och en trerätters

Redan innan helgen bestämde jag mig för att det här skulle bli en lugn dag. Jag skulle börja med att göra något av det som jag uppskattar mest när allt är tungt - sova. Det bästa, och det värsta, med att sova är att vakna. Som den kvälls- och nattmänniska jag är känns mornarna ofta otroligt sega. I dag blev uppvaknandet det bästa. Jag kände mig pigg och utvilad, och det bästa av allt - jag anade mellan persiennens springor att solen sken. På något sätt kände jag livet i mig, ni vet sådär som man känner på våren när allt börjar spricka ut och det blir varmare. Solen sken rakt in i mig och en dag med en sådan början kan väl knappast bli något annat än bra?

Som om solen inte räckte till har jag lyckan att omges av en skara små solstrålar som är ännu viktigare än solen själv! En kompis meddelade precis nyss, alldeles helt spontant, att hon älskar mig. Gud vad det värmer! Det senaste har jag ofta tänkt på vilken fantastisk lycka det är att ha en skara underbara vänner. Runt omkring mig finns det faktiskt de som inte har en enda. Vänner som en smarrig trerättersmiddag eller en skön spa-helg, fast för själen! Och då ska väl tilläggas att min själ intar betydligt fler trerätters och tillbringar oändligt många fler helger på spa än vad min kropp gör!

I kristallkulan spår jag att resten av dagen kommer omges av samma värmande solsken och frågan är om jag kommer vilja gå och lägga mig ikväll. Risken finns ju att morgondagens uppvaknande blir det värsta! Men jag får hoppas på att söndagen erbjuder mer utav livets vackra så ska det nog gå bra.

Och även om det kanske är aningens tidigt för ett vårskrik så ska jag i alla fall ge mig ut och känna livet i mig nu!